Det dånar

Man skulle kunna tro
att det är trafiken som dånar,
att det är hösten på intåg.

Men det är världen som dånar
när den faller,
går sönder
och spricker som läppar.

Det är världen som dånar
när den suger
det sista
av himmelens röda,
den sista luften i svalgen.

Det är världen som dånar
när gomseglen
slutligen falnar.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i poesi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s