True Blood – refletioner kring sex utan samtycke

True blood, säsong 1, avsnitt 2 och 3.
I dessa episoder får vi en gestalting av hur man kan göra verkliga övergrepp till en ”normal” del av en relation.

Exempel 1
Jason och Maudette har strypsex, efteråt verkar Maudette livlös och Jason får panik och sticker därifrån i tron att han dödat henne. Som tittare får man sedan se hur hon kommer till liv igen. Hon skrattar, kallar Jason för idiot och verkar njuta av att ha fått honom att tro att han dödat henne av misstag. (Det är ju dock helt orealistiska i att han inte ens försöker ta reda på om hon andas eller inte.)

Exempel 2 och 3
Scenen inleds med att det är morgon, Jason och Dawn har spenderat en natt tillsammans, hon är nu påväg till jobbet medan han ligger fastbunden i sängen. Hon säger att han ska ligga där tills hon kommer hem från jobbet, ”se det som förspel”. Först tycker han att det är roligt, men blir mer och mer orolig och förbannad, han vill inte ligga fastbunden hela dagen. Hon går ut, startar bilen och åker iväg till jobbet. Vi får se Jason kämpa för att försöka ta sig loss, det ser ut som att hon försökt binda honom så att han faktiskt inte ska kunna ta sig loss.

Vi får se en scen från baren, strax innan hon går av sitt skift, där hon uppenbart njuter av tanken på att han ligger fastbunden hemma i sängen.

När hon kommer hem har Jason slitit sig, rummet är tomt, plötsligt kastar sig en maskerad man på sig henna bakifrån, hon kämpar emot. Han försöker våldta henne medan han med dov röst berättar att han är vampyr och att han mördat Jason och han tackar henne för att han band Jason åt honom. Hon är skräckslagen, hon skriker och grånter, hon upprepar gång på gång ”det här händer inte, det här händer inte”.

Tillslut tar Jason av sig maskeringen och talar med sin normala röst igen, han skrattar, hon blir förbannad, slår på honom och skriker.

Analys:
Det är främst exempel 2 och 3 som intresserar mig. Skälet är att Jason och Dawn verkar ha inlämmat ”sex utan samtycke” i sin relations logik. Ett annat sätt att uttrycka det: de verkar samtycka till att ha sex utan samtycke.
Jason samtycker inte till att bli bunden och lämnad hela dagen, han är verkligen förbannad på det, ändå väljer han inte att anklaga och konfrontera Dawn med detta, det blir inte en kris i deras relation.
Att Jason väljer att överfalla Dawn när hon kommer hem och berätta ett scenario som skulle ha kunnat vara sant så väljer han att hämnas, men denna handling är dubbel, å ena sidan är det troligt att det är en verklig hämnd i bemärkelsen att han är förbannad och vill ge igen, att han vill skada henne som hämnd på hur hon skadade honom (”det var inte kul för mig när du band mig, nu ska du också få lida lite”), men så som händelseförloppet utvecklas så är det tydligt att han inte vill avsluta relationen, när han väl fått sin hämnd, är allt bra igen, det är glömt och förlåtet. Av händelseförloppet visar det sig också att hans val fungerade, när Dawn lugnat ner sig lite, verkar hon inte längre arg, de har sex och deras relation verkar vara oskadad. På samma sätt tolkar jag det senare bråket då Dawn på riktigt hotar Jason med pistol och jagar ut honom under pistolskott (som i och försig aldrig riktas mot honom) som en noramliserad del av deras relation.

Dessa övergrepp som de utsätter varandra för är inte rollspel, hon binder honom på riktigt mot hans vilja. I det senare scenariot så rollspelar de inte våldtäkt, hon tror verkligen att något hemskt har hänt Jason och att något hemskt ska hända henne nu, de har inte på förhand kommit överens om att spela detta scenario. I denna situation fejkar inte Jason ett våldtäktsförsök, han kan inte det, det ÄR ett våldtäktsförsök. Och Dawn pistolhotande är inte heller en lek, det är på största allvar.

Poängen här är som sagt att övergreppen inte skadar relationen utan är en del av den. I dessa episoder får vi en gestalting av hur man kan göra verkliga övergrepp till en ”normal” del av en relation. Vi ser att det är LOGISKT möjligt men nu är då frågan: är denna slags logik möjlig att ha i en relation i VERKLIGHETEN?
Tidigare hade jag sagt självklart nej, nu är jag genuint osäker.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i film/tv-serier och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s