Never let me go – Kazuo Ishiguro – 4 – Förändringens oundvikliga förändring

Analys av ett tema i filmen Never let me go (efter boken med samma titel av Kazuo Ishiguro).

Denna anmärkning är inte särskilt filosofisk, mer spekulativ och personligt reflekterande.

Miss Emily, huvudföreståndaren på Hailsham säger I slutet av filmen att ingen vill gå tillbaka till hur det var förut då cancer och andra sjukdomar fortfarande existerade. Ingen vill avstå från det samhälle de nu har. Huruvida det handlar om att det är omöjligt att få dem att sluta blunda för klonernas lidande, få dem att sluta tro att klonerna inte har någon själ (och alltså inte kan lida), eller få dem att ta klonernas lidande som relevant och ovärt framgår inte av filmen och är heller inte relevant för den poäng jag vill göra.

Min poäng är bara att jag tror att det ligger mycket i Emilys poäng. Människor idag verkar inte vara benägna att göra de uppoffringar som krävs för att rädda planeten och behandla alla människor och djur väl. (Det kräver minskat resande, minskat bilåkande, minskat köttätande, minskad konsumtion, trängre boende, osv.). Trots att många av dem som lever såhär nu antagligen inte saknade något i sin välfärdsstandard då de växte upp under 50-70-talet då vi inte reste lika mycket, bodde lika stort, konsumerade lika mycket, åt lika mycket kött per person och år, osv.. Inget parti skulle kunna vinna ett val på sloganen ”låt oss sänka välfärdsstandarden till 60-talets nivå!”  – även om det görs av alla goda skäl i världen.

Jämför även med det omöjliga i att vända processen och återställa i frågor såsom privatiseringen av vård, skola, apotek och stora statliga bolag, samt alliansens förändring av sjukförsäkringssystemet, deras skattesänkningar och borttagande av förmögenhetsskatt.

Den visar på hur man inte kan gå tillbaka när man väl vant sig vid fördelarna av något.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i Filosofi, kulturkritik, Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s