skiss till mitt feministiskt utopia

Håll isär: människor och könsroller – män/kvinnor – manligt/kvinnligt

Håll isär samhällsperspektiv, vad kvinnor tjänar och män förlorar på feminismen och vad kvinnor förlorar och män tjänar på feminismen

Grundantagande, lista:

Huruvida någon har potential att vara bra på något determineras inte av deras kön. Vi måste skilja mellan statistiska korrelationer mellan egenskaper och kön å ena sidan och personliga egenskaper å andra sidan.

Statistiska korrelationer: muskelmassa, barnafödande, ammande, yrken, osv.

Viktig fråga här: vilka, om några, statistiska korrelationer kvarstår i det perfekt feministiska samhället?

Kanske: statistiskt fler män än kvinnor inom yrken som brandman, militär, polis – varför? Därför att detta är yrken som kräver stor muskelmassa.

Vägval: för vi vill väl inte ha ett samhälle där det ska finnas lika många män som kvinnor inom varje yrke, grupp, sammankomst, oavsett omständigheter? Man kan vilja detta, men inte jag, jag har inte heller stött på någon feminist som velat detta som ett egenvärde. (ska ej sammanblandas med de som talar om jämn representation som ett medel och som gör det mot bakgrund av ett antagande att det i detta sammanhang finns tillgång till lika kompetenta av det underrrepresenterade könet.)

Orosmoment: men tänk om blir brist på muskulösa människor därför att de tar jobb där deras förutsättningar inte tas till vara optimalt? Motverkan: man kan tänka sig att man vill undvika detta problem genom att försvara den rådande ordningen: om det är statistiskt sett fler män som har stor muskelmassa så är det bra att denna grupp fostras till att högt värdera yrken som kräver stor muskelmassa – en viss grad av ineffektivitet (att män med dålig muskelmassa lockas av dessa jobb eller åtminstone känner sig tvingade att förhålla sig till denna bild/förväntan trots att de inte har rätt muskelmassa, samt att kvinnor med bra muskelmassa har en spärr för att söka sig till dessa yrken) får man ta, alternativet medför också risk för ineffektivitet.

Om det skulle bli ett problem så vore det naturligtvis inte vara bra, men jag är inte alls orolig för detta. Jag anser att individens rätt att leva som den vill är värd mer, men detta är naturlitvis ett välgval:

Vägval: vill vi ha ett samhälle där individen aktivt pushas i en riktning som optimerar personens samhällsbidrag givet denna persons mentala och fysiska förmågor? (ett samhälle där smarta personer med enkla jobb och starka personer med icke fysiskt krävande arbeten ses som ett samhällsproblem) Eller vill vi ha ett samhälle utan föreställningar och bilder som hindrar individen att utveckla sig själv, att följa den livsbana den är benägen att ta, ett uppmuntrande och stöttande samhälle – vadhelst individen vill göra? (allt från könsöverskridande identiteter och icke-monogama och ickeheteronormativa liv till ickeproduktiva liv som konstnärer, datorspelare, osv. osv.) (givetvis finns det någonstans en gräns – liberalismens ständiga debattämne om sådant som droganvändning, prostitution, incest, kannibalism, huruvida det kan vara min rättighet att kränka andras rättigheter, osv.)

Här måste man fråga vad som är poängen med ett samhälle och att leva. Är verkligen poängen att vi ska ha ett högeffektivt samhällsmaskineri på bekostnad av människors begär att leva som de vill? Till vad? Jag är benägen att säga att vi bör avstå en del effektivitet till förmån för människors blommande och levande av sina liv.

Det viktiga målet är: att inga kvinnor på individnivå – som har de faktiska förutsättningarna – ska avhållas eller avhålla sig själva ifrån att bli skaffa dessa yrken.

Motverka: vi vill motverka bilder av dessa yrken som ”manliga”.

Skäl: samhällsperspektiv: samhället kommer inte få rätt kompetens på rätt plats om det går omkring kvinnor som skulle passa till dessa yrken som skaffar dem på grund av kulturella hinder. (leder till A – queerfeminism nedan)

Individnivå: 1 (liberalism). Vi vill ha ett samhälle där människor fritt kan utveckla sin vilja. Där människor kan leva de liv de vill leva.

A – queerfeminism: man kan anta att det kommer att vara svårt att utrota bilden av vissa yrken som könsspecifika om de är dominerade av människor med ett visst kön. Ett sätt att motverka detta skulle vara om vi inte gjorde skillnad mellan män och kvinnor. Detta är alltså ett skäl för att vi måste ha ett queerfeministiskt perspektiv.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i feminism, kulturkritik, Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s