Vi sitter fast i komoditeten

Vi sitter fast i komoditeten (Marxs begrepp, minns du?). de Beauvoir säger i För en tvetydighetens moral att

”Proletariatet som helhet, som klass, kan bli medvetet om sin situation på mer än ett sätt: Det kan vilja genomföra revolutionen genom ett eller annat parti, det kan låta sig bli lurat, som det tyska proletariatet blev, eller det kan invaggas i den trista komfort kapitalismen erbjuder, något som håller på att ske med det amerikanska proletariatet.” (s. 32)

Och jag tänker att det blev vår lott, vi sitter helt fast i kapitalismens trista komfort och proletariatet har splittrats i den komfortabla som skördar frukterna av hårt fackarbete och det perifera trasproletariat som vi inte ser i vår vardag trots att all vår komfort förutsätter deras lidanden. ”Nå, vad är det nu för fel på komfort?!” kanske någon undrar. Tagen för sig, är jag villig att erkänna att det en svår fråga som är lätt att avfärda i samma tonläge som den är ställd. Men det finns ett enkelt svar: vår komfort förstör vår komfort! Vår komfort idag förstår våra möjligheter att upprätthålla samma komfort i framtiden. Med andra ord: Vi lever totalt jävla ohållbart. Huruvida komfort är en existentiellt rättfärdigad livsstil eller inte är inte relevant i dagsläget. Den komfort vi i de relativt sett privilegierade klasserna (och här ingår numera en del av det gamla proletariatet) har idag kommer inte att finnas kvar om X antal år. Så inte ens den som med näbbar och klor vill försvara komforten som livshållning kan försvara den utan att vara totalt inkonsekvent och blind! Läs Repair-It-Yourself och Skumrasks andra texter om hur vi förstör vår planet, http://fredrikedin.wordpress.com/

Se även detta korta fotoreportage:

Detta blev visst en lång utvikning.

Jag läste idag om höjda matpriser i Tunisien och Kina och att stora delar av befolkningen måste spendera huvuddelen av sin inkomst på sina livsuppehållande omkostnader. I en sådan situation får mat, kläder, hem en helt annan betydelse än vad de har för oss. Vi kan inte låta bli att förhålla oss till de sociala betydelser och positioneringar (vem jag ”är” när jag köper den ena och inte den andra varan) som genomdränker allt vi handlar.  Som sagt vi sitter fast i komoditeten och varufetishismen (osäker på om jag använder detta begrepp rätt, men orkar inte gå och läsa på just nu, ta det för vad det är, du fattar förhoppningsvis vad jag menar).

Jag såg en ung pojke på stan som gick med sina kompisar, väskan på ena axeln, innebandyklubban i andra handen, han höll den så naturligt, så ledigt att det inte längre var en innebandyklubba (alltså ett redskap) utan en symbol för vem har ville vara. Jag såg en kvinna leende stiga in i en väntande bil och krama om någon hon älskade, varför kramas vi? Det går inte förstå den rörelsen utan de sociala betydelserna, den är helt och håller social. Vi kan inte uttrycka oss utan de sociala betydelserna, vi kan inte känna utan de sociala betydelserna. Detta är inget problem, men, i vårt samhälle kan vi inte längre uttrycka oss, tänka och tala utan produkter! Produkter som i en betydelsemässig bemärkelse (eller hur man nu ska uttrycka det) ägs av företag (även efter att vi köpt dem!). Vi kan inte slita oss loss från komoditeten, vi är komodifierade, vi är totalt genomsyrade av märken och saker som inte längre är saker utan symboler.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i Filosofi, kulturkritik, Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s