vad är moral?

Man kan säga att det i ett visst samhälle finns en viss samhällsmoral (det är viktigt att…, det anses fel att…, det anses rätt och bra att…). Om man använder ordet ”moral” på detta sätt är det inget märkligt med att säga att ett visst samhälle eller en viss grupp eller individ har en viss moral, medan ett annat samhälle/grupp/individ har en annan moral. Då menar man med ”rätt” och ”fel”, ”bra” och ”dåligt”, ”gott” och ont”, ”modigt”, ”lojalt”, ”generöst”, osv vad en viss person/grupp anser vara rätt, fel, bra, dåligt, gott, ont, modigt, lojalt, generöst, osv.

Men vi kan tänka tanken att det är skillnad mellan vad som anses vara rätt, osv, och vad som faktiskt är rätt. Givet denna distinktion så är frågan om vad någon anser per definition inte relevant för frågan om huruvida det är rätt eller inte.

Givet denna diskussion kan man formulera frågan: finns det någon moral? (Finns det något sådant som rätt?) Om det finns något som är rätt, behöver vi inte ha normativa anspråk om hur folk bör göra, då räcker det ju med att utlägga vad som är rätt och få omgivningen att förstå detta. Analogi: påståendet ”jorden är rund” är inte normativt, och vi behöver inte säga ”du bör anse att jorden är rund”, det räcker med att visa att jorden är rund och den som förstår vad vi säger kommer automatiskt att anse att jorden är rund. Den som fortfarande inte anser att jorden är rund har inte förstått vad vi sagt, har inte tillägnat sig kunskapen. Samma resonemang verkar gälla för moral om det finns något som är rätt. Om det finns något som är rätt, så är det en kunskapsfråga.

Det finns typ fyra (Har jag glömt någon?) etiska teorier i vår nutida västerländska kontext: konsekvensialism, deontologi (förnuftets eller guds regler som genererar plikter), rättighetsteorier, dygdetik.

Är moraliska frågor kunskapsfrågor?  Varför är detta en viktig fråga? Det är viktigt därför att om ett påstående om vad som är rätt eller fel inte kan vara sant eller falskt så är det enbart en fråga om tycke och smak, om historiskt kontingenta kulturella konventioner. Då är det omöjligt att säga klandra och berömma sig själv eller andra, då är det omöjligt att tala om ansvar, skuld, straff och återgäldning. Eller snarare; det år såklart fortfarande möjligt att klandra och berömma, skuldbelägga, straffa och kräva återgäldning, men inte från någon objektiv position, enbart givet en viss konvention. I ett annat sammanhang hade handlingen haft ett annat värde och att handla moraliskt rätt blir då enbart en fråga om att handla i enlighet med konventionen i den kontext man befinner sig.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i Filosofi, moralfilosofi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s