Platon och trötthet.

Läser Platons brev.

Blir mer och mer övertygad om att standardidén om att Platon har en ”idélära” är helt felaktig. Den ”dramatiska läsningen” är visserligen intressantare men det är något som stör mig med den, måste utreda det vidare.

Måste även läsa om Pierre Hadot, Philosophy as a way of life, minns den som mycket intressant.

Varför är idén om att Platon har en ”kunskapsteori”, en ”idélära” så utbredd?

Jag är benägen att säga att det beror på de så kallade filosofernas brist på filosofiskt anlag.

Vid en ytlig, bokstavlig läsning verkar Platon förespråka en idélära, MEN om man betänker att Platon skriver dialoger, om man betänker att vissa dialoger avslutas med vederläggningar av idéläran på grund av dess absurda konsekvenser, om man betänker att bara för att vissa dialoger inte slutar i apori inte nödvändigtvis behöver betyda att de innehåller Platons ”åsikter” eller ”teori” eller ”svar”, om man betänker att Platon i brev 7 (givet att det nu är äkta, varför det nu inte skulle vara det) explicit säger att kunskap aldrig kan förmedlas i skrift,

…då borde man med ens inse att det är helt absurt att anta att han har en ”idélära” som enkelt kan nedtecknas och kritiseras så enkelt som alla som distanserar sig ifrån och kommer med invändningar mot denna förmenta Platonska lära.

Platons dialoger kan däremot ses som arenor för läsaren att arbeta med sina egna fördomar, öva sin filosofiska förmåga (sin förmåga att genomskåda illusioner och frigöra sig från förvirringar).

Det är svårt att förbli filosof, det är så lätt att förfalla till att bli profet eller teolog med stora anspråk och tomma ord.

Det är lätt att bli bekväm och tappa motivationen att ständigt vara vaken, ständigt ompröva, ständigt ifrågasätta sig själv och allt man inandas.

Det är lätt att slå sig till ro med en per definition illusorisk världsbild framför ögonen och förtränga och ignorera alla motsägelser och invändningar.

Jag har en släng av detta just nu, trötthet, motivationssvacka.

Helst skulle jag vilja ge efter för mitt begär att bara spela poker och civilization.

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i Filosofi, självkritik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s