Nietzsche och kultureliten

Jag tror det skulle vara svårt för någon att förneka att Nietzsche har en etablerad status bland diverse intellektuella och kulturintresserade.

Nietzsche skulle ha svårt att hålla sig för skratt om han visste detta eftersom han ständigt kritiserar alla självgoda, hycklande storstadsmänniskor som tror att de är så bra, visa, bildade, lyckade bara för att de rör sig i ”rätt” sammanhang, känner rätt människor, har läst rätt böcker och sett rätt filmer.

Rätt förstådd borde han snarare bli ignorerad, föraktad, ja, hatad, eftersom han avslöjar och förlöjligar alla wannabies som vill vara övermänniskor, som vill vara lite bättre än massorna, som vill vara ”djupa och svåra”, men som just därför tillhör stadens massa.

Nå? Är då inte jag också just en sådan människa?

Kanske är jag det. Här visar sig vikten av dygden att sträva efter självkännedom, självkritik och ödmjukhet. Min ambition är att verkligen höja mig över massorna, inte bara självgott tro att jag gör det. Detta är det svåra.

Du får gärna skratta åt mig om du finner mig komisk, men fråga då även dig själv: hur komisk är inte du?

Annonser

Om erikjboström

Filosof: tänkare, samhällskritisk, jag ristar inga svar i i sten, allt är omförhandlingsbart, ständigt påväg framåt.
Det här inlägget postades i Filosofi, kulturkritik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s